ska snart gå och lägga mig men fastnade lite i mina tankar.

har ni tänkt på att det kvittar hur många gånger man egentligen blivit sårad av kärleken och hur många gånger man sagt att kärlek är skit osv, men i slutet är det ändå nästan det enda en tonåring vill ha?

alla tjejer säger att killar är dumma i huvudet, och alla killar säger att tjejer är dumma i huvudet.
vad är det som går fel där egentligen? vilket är det tredje alternativet som inte är dumt i huvudet då?

jag tycker faktiskt det är riktigt lågt av folk att säga att alla tjejer/killar är dumma i huvudet, det är vi inte. visst, det kanske inte slutat så bra med ngra, men de är ju inte dumma i huvudet för det? jag har själv råkat ut för saker som har hänt med killar där mina kompisar sagt att jag ska skita i honom för han är dum i huvudet, men jag har faktiskt oftast alltid försvarat de och sagt att det de gjorde kanske var idiotiskt gjort, men de är inte dumma i huvudet för det.
där finns bara en kille som jag själv anser vara totalt dum i huvudet, men jag kallar inte alla killar för dumma i huvudet för det.

oftast finns där också just den personen, som man aldrig kommer över. som alltid lyckas ta sig in i dina tankar på något sätt. jag har det så faktiskt, han är verkligen i mina tankar 24/7. för bara några veckor sen kallade han mig sötnos och allt det där, men inte längre. och nu blir jag så avundsjuk om han säger att någon tjej är snygg, allt jag vill är att han ska tycka det om mig. eller va allt han sa bara.. ett spel? är kärleken bara ett spel för honom?
varje gång jag ser något såndärt lyckligt par ute på stan så blir jag så.. avundsjuk på nåt sätt, jag vill att det ska va jag och han, som ett sånt lyckligt par.
jag ahr så jävla mycket jag egentligen vill säga till honom, men som jag inte vågar.
känner mig som ett objekt för honom, tänk så har han inte kvar sina känslor för mig?